Instruktör: Emy.

Min första stora kärlek blev min systers schäferhane, men för mig var det inte kärlek vid första ögonkastet. När jag var nio år ringde min tio år äldre storasyster hem och berättade att hon hade köpt en schäferhane på sex månader. Pappa och jag åkte dit och jag tittade på hunden som då låg under soffbordet och jag sa rakt ut: ”fy, vad ful han är” varpå han uppmärksammar mig och springer fram glatt viftandes på svansen, hoppar lyckligt upp och slickar mig i hela ansiktet som för att bevisa motsatsen. Jag vet inte när det sedan vände men efter en tid var vi oskiljaktiga. Vi tränade olika konster i mamma och pappas trädgård och efter något år fick vi äntligen gå en ”hund och ungdomskurs” på Brukshundsklubben i Lund – mitt hundintresse var fött.

Det var självklart för mig att skaffa egen hund så fort jag fick möjlighet och då tiden var rätt.

2008 kom min underbara MEN egensinnade samojedhane vid namn Shiba hem till mig. Efter tre avslutade hundkurser på Brukshundklubben och en fjärde påbörjad men inte avslutad insåg jag att jag hade mött min överman. Min söta valp hade någonstans på vägen förvandlas till en tuff herre med stor personlighet.

Genom tips kom jag i kontakt med Martin och anmälde mig till en av hans hundägarkurser. Vilken lättnad, jag har fått förståelse för vad just jag och min hund behöver för att må bra och fungera tillsammans och börja lära mig att läsa hans signaler. Äntligen ligger jag och min hund rätt i relationen där jag som ledare sätter krav och regler men motiverar och jobbar med mycket kärlek och positivitet. Jag känner att jag äntligen har hittat rätt hundfilosofi.

Martin frågade mig efter min fullgjorda kurs om jag var intresserad att börja som elev på Hjerpes. Han nämnde något om att han kunde se att jag hade fallenhet för både hund och människa. Hjälp tänkte jag, men behövde inte tveka länge då detta var ett tillfälle som man bara inte kunde missa.

Följaktligen så startade jag min utbildning under 2012 och var 2014, efter 250 timmar praktik och teori, samt 60 timmar privatundervisning, ”färdigutbildad”. Trots Martin säger att jag är ”färdigutbildad” så känner jag att varje möte med hund och förare ger mig ännu mer ovärderlig erfarenhet. Jag känner att det är nu den riktiga utmaningen har börjat, då Martin kommer hela tiden att höja kraven och förväntningar på mig avsevärt. Detta är en utmaning som jag ser fram emot.