Instruktör: Sara.

När jag var liten hade jag svår astma som först troddes bero på djurallergi. Därför fick jag länge inte ens vara hemma hos kompisar som hade djur. Någonstans på vägen ändrades detta, då efter mycket tjat kom en kanin in i familjen. Alla kompisars kaniner överlevde bara över sommaren, så det var nog det mina föräldrar också hade planerat, dock levde kaninen i 7 år. Kaninen blev sedan till katt, som blev till katter och plötsligt gick jag på ridskola och när jag gick i gymnasiet hade jag fått min egna häst.

I gymnasievevan träffade jag även min nuvarande man som jag flyttade in till direkt efter studenten och snart skaffade vi egen katt och något år senare kom diskussionen om att skaffa hund, som jag tiggde och bad om...

Hade mannen fått bestämma hade vi idag haft en rottweiler eller annan häftig ras, men jag som aldrig hade haft hund innan ville börja med ett mer "säkert kort" som jag kände att jag skulle klara av och valet föll på cocker spanieln. Både min farmor och mammas bästis hade cocker så det kändes väl inte lika främmande som en annan ras. Sedan kom älskade lille Milton hem till oss. Drygt ett år senare kom också lillebror Puck från en ny kull hem.

Vi upplevde nog aldrig själva att vi hade några problem, och det var tack vare en kompis som gått kurs hos Martin som vi också ville gå, mest som en kul grej då filosofin kändes vettig.

Väl där upptäckte vi vad som egentligen gömde sig bakom de där socker söta ögonen och pusselbitarna över vår relation började falla på plats mer och mer. De problem som vi upplevt inte fanns var ju faktiskt små problem som störde i vardagen. Jag är övertygad om att Milton och Puck är idag ännu lyckligare nu när dom har ett tydligt ledarskap från oss.

Efter grundkursen gick jag även fortsättningskursen med Milton och även grundkursen på nytt, fast då med båda hundarna samtidigt.

Ett tag efter avslutade kurser frågade Martin om jag ville gå som elev hos honom vilket jag inte behövde fundera länge på.

Så klart ville jag det!